Marathonträning är kanske inte alltid roligt det tror jag alla kan som testat kan hålla med om. Du ska lägga ner ganska mycket tid för att träningen ska ha effekt och ibland kan det kännas både tråkigt och tufft.
Men som tur så kommer också passen då allt känns bra. Kroppen är pigg, du vill springa och allt bara rullar på. Exakt ett sådant pass hade jag i söndags och det kändes som om jag skulle ha kunnat fortsätta hur långt som helst. Just den här typen av pass är en av anledningarna till att jag älskar löpning. Jag älskar att känna mig som en stark maskin som kan hitta ett tempo och sedan harva på hur länge som helst typ!
Fönsterselfie före långpasset
Långpasset i siffror
Förutom att underlaget var det halaste på länge så stämde verkligen allt i söndags. Kände mig pigg och stark hela vägen och enda gången som det var lite tufft var när jag sprang förbi vår lägenhet vid 24 kilometer. Då skulle det ha varit lätt att stanna och gå in. Men jag ville springa minst 2h20min så det var bara att fortsätta. Egentligen sprang jag kanske lite onödigt fort med tanke på att det var länge sedan jag sprang så här långt men jag kunde helt enkelt inte hålla mig när det kändes så lätt!
Även om långpasset kändes lätt så är det så länge sedan som jag har blivit så stel av ett pass. Mina ben och min nedre rygg var som cement igår när jag vaknade och jag gissar att det beror på att underlaget var så halt att jag sprang och spände mig hela vägen. På grund av stelheten så skippade jag också måndagens träning och tog en välbehövlig vilodag. Idag var jag ute i löpskorna igen lite efter kl.6 på morgonen och ännu idag kändes benen riktigt stela men efter 11 kilometer lugn löpning + stretch så började det kännas bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar