lördag 30 augusti 2014

Progressivt morgonpass

Idag stod veckans kvalitetspass på "schemat" (alltså det schema som jag hittat på i mitt huvud). Hade tänkt köra ett av mina favoritpass, som är varannan kilometer snabbt, varannan långsam men så igår när jag läste senaste Runner´s World så hittade jag det här:
Det var i en artikel om olika kombinationspass som jag läste om progressiv distanslöpning och bestämde mig för att köra det som veckans kvalitetspass. Fördelen med att inte ha ett färdigt schema just nu är ju att jag kan göra hur jag vill. Brukar köra progressiva distanspass förut men det är väldigt länge sen nu. 

Jag körde passet på morgonen före frukost och miitt pass såg ut så här:
2km uppvärmning i väcka-upp-kroppen tempo 06:00min/km
3km 05:35min/km
1km 05:25min/km
1km 05:15min/km
1km 05:05min/km
1km 04:55min/km
1km 04:45min/km
1km nerjogg
= 11 kilometer och jag var riktigt nöjd efteråt. Kändes bra att börja lugnt, kroppen är ju alltid lite stel och trött när man far direkt upp ur sängen. Ner till 05:00min/km gick det lätt men för farter under det får jag nog kämpa extra just nu. 


fredag 29 augusti 2014

Fredagsfeelis

Fick sällskap på dagens morgonjogg så det var inga problem att hoppa upp ur sängen när klockan ringde. 7 kilometer senare var jag hemma igen och nu är jag redo för jobb!



Var så glad när jag fick springa idag. Igår gick jag hela dagen omkring och var springsugen men vågade inte ge mig ut eftersom jag verkligen försöker skynda långsamt nu och inte pressa kroppen för mycket. Är livrädd för att skadan i foten ska komma tillbaka igen för det finns ingen energi till att tackla ett till bakslag just nu. 

Konstaterade annars att jag antagligen mest tappat form "i huvudet" under min paus från löpningen. Pannbenet är tunt som sandpapper just nu och jag vet inte hur många gånger jag fick mota bort tankar som t.ex. "du kan inte springa 10 km", "nu måste du nog gå snart" under löpningen i onsdags. Det här är verkligen inte jag, jag brukar aldrig ha en tanke på att stanna och vila under ett löppass utan mer tro att jag är världsbäst på löpning (man måste ju peppa sig själv vet ni). Lean, mean running machine brukar vara mitt mantra men där är jag inte nu! Får nog ta och jobba på mitt pannben nu under hösten!


torsdag 28 augusti 2014

Hemliga resan!

Igår var det dags för sommarens sista På Språng och vi avslutade som alltid med Hemliga resan. Hemliga resan innebär att en buss hämtar upp deltagarna och sedan får alla stiga av på den distans de vill springa (15 - 1km) och vid mål väntar bastu och mat. 


Under sommarens träningar har det funnits tre grupper, en fortsättningsgrupp som jag har dragit, en nybörjargrupp och en grupp för män. Men igår samlades alla grupper och totalt var vi cirka 60 personer som deltog. 


Jag hoppade av bussen vid 10 kilometer och fick sällskap av flera duktiga löpare. Jag har ju  inte sprungit längre än 7,5km sen min nystart så det var nästan lite spännande att springa 10 kilometer. Men med fint sällskap och pigga ben så gick det hur bra som helst!

I år gick resan till Strand-Mölle i Molpe och efter dusch och bastu fick vi äta trerätters och som vanligt blev resan en perfekt avslutning på ännu en lyckad löparsommar. Tack för i år!

onsdag 27 augusti 2014

Ny gps-klocka?

Det är dags för mig att uppdatera min gps-klocka. Har länge tänkt tanken att köpa en ny eftersom det finns vissa funktioner som jag saknar på min Garmin 210. Har tre klockfavoriter som jag har sneglat på länge redan och idag har jag spenderat morgonen åt att läsa recensioner om dessa tre. Hittade till sidan dcrainmaker.com som har väldigt utförliga utvärderingar, så utförliga att jag inte orkade läsa precis allt men fick ändå mycket hjälp. Just nu står valet mellan Garmin Forerunner 610, Garmin Forerunner 310XT eller Polar RC3 GPS. 


Alternativ 1: Garmin Forerunner 610. Jag har tyckt om utseendet på denna klocka ända sedan den kom ut på marknaden. Jag tycker att den är grymt snygg för att vara en gps-klocka! Minus med klockan är att den inte är vattentät så den funkar inte för simning och att batteritiden bara är 8 timmar. Eftersom jag har tänkt mig triathlonträning och -tävlingar i framtiden så är detta två ganska så stora minus. Klockan har touchskärm och den har jag också varit tveksam till men hittills har jag hittat mest positiva kommentarer om touchskärmen.

DC Rainmaker utvärdering av 610:an här.


Mitt andra Garmin alternativ är Garmin Forerunner 310XT. Den här klockan är en multisportklocka vilket innebär att man kan växla mellan löpning, cykling och simning. Den är också vattentät så man kan ha den när man simmar vilket är ett stort plus. Dock mäter den inte distansen eller pulsen korrekt i vattnet men det är ändå en fördel att man kan ha med den när man simmar. Ett plus är också att utlovade batteritid är 20 timmar och längre än så kommer jag nog aldrig att träna/tävla. Just nu är det enda minuset enligt mig att den är så stor och ful...

DC Rainmaker utvärdering av 310XT:an här.


Alternativ 3: Polar RC3 GPS. Min första pulsklocka var en Polar och jag tycker att Polar gör klockor som är väldigt lätta att använda. Plus att de är lite billigare än Garmins modeller. Men då igen så är denna inte vattentät och jag är rädd att jag kommer att börja störa mig på det så jag vet inte om det är värt att snåla nu och sedan vara sugen på en ny klocka inom en snar framtid. 

DC Rainmakers utvärdering av klockan här.


Just nu lutar jag åt alternativ nr.2, alltså 310XT, men om någon av er läsare har erfarenhet av någon av dessa klockor som jag välar mellan så får ni väldigt gärna lämna en kommentar och hjälpa mig i valet!

tisdag 26 augusti 2014

Tisdagmorgon

Det kändes så bra igår att stiga upp och klä på sig jobbkläderna igen.Ledighet i all ära men för mig passar det bättre med rutiner och tider att passa.


Med jobb fram till kl.19 kommer också morgonjoggarna naturligt. Finns inte en chans att jag kommer mig ut på kvällen efter en lång arbetsdag! Idag började jag och Candy morgonen med 7,5 kilometer löpning och det var faktiskt distansrekord sen jag fått börja springa igen. Fördelen med en lång paus från löpningen är just det, nu slår jag rekord hela tiden i om med att jag hela tiden kan öka distansen och tempot. Försöker koncentrera mig på de små förbättringarna för att inte sura över att jag inte är i den form jag trodde att jag skulle vara vid den här tiden. 


Jag har sagt det förut och jag säger det igen: skönaste känslan är att komma in efter en tidig morgonträning. Om du ännu inte har prövat att springa på morgonen, do it! Det kan ta en stund att vänja kroppen vid träning före frukost men det är värt det!

söndag 24 augusti 2014

Höstpepp!

Jag skulle när som helst välja höst över vår. Älskar den här tiden på året och när vissa säger höstdepp så säger jag höstpepp. Är aldrig så inspirerad som hösten. Den här hösten är jag ivrig inför att få börja jobba igen imorgon, få börja springa längre och mer strukturerat igen, få se sambon tävla igen (3 veckor kvar!), nya mysiga höstkläder och så förstås: massor av tända ljus! Finns få saker som är så höstmysigt som att tända ljus runtom i hela lägenheten.


En ny kalender inför hösten är ett måste för mig och i år har även Hanna och Amandas bok The Golden Year fått följa med mig hem och idag började jag läsa den. Den känns som den perfekte höst-pepp-boken och listälskaren inom mig slog volter när jag såg att det var listor i boken som man ska fylla i!


lördag 23 augusti 2014

Surt

Idag ordnas det för första gången triathlon här i vår lilla stad. Sun City Triathlon heter tävlingen och jag har varit anmäld sedan tidigt på våren. Men på grund av armen så blir det ingen start för mig. Kan varken simma eller cykla ännu. Surt, surt, surt. Det knep lite i magen när jag såg triathloncyklar på väg till starten imorse när jag var ut med hundarna. Hade så sett framemot den här dagen! 

Men även om jag inte får tävla själv så ska jag iallafall heja på Cessi som kör sin första triathlontävling idag så lite triathlonfeelis lär jag få! 

fredag 22 augusti 2014

Morgonlöpning och hundar

En morgonjogg på fredagar är nästan ett måste för min del. Fredagar är nämligen den dag då mina favoritpoddar kommer ut och det är så kul att lägga in hörlurarna i öronen och veta att jag kommer att ha bra underhållning när jag springer. 


Det var segt att stiga upp idag men utomhus kändes det direkt bättre. Såklart. Det gör det ju varje gång men ändå är det alltid lika svårt att komma ihåg när täcket är varmt och kudden mjuk och skön. Började med några lugna kilometer före jag sprang 3 kilometer i progressiv fart. Spännande att se hur kroppen skulle reagera och nog kom jag mig ner under 05:00min/km men det känns nog att jag varit borta länge. Nu skulle det dessutom gälla att skynda långsamt så att jag inte drar på mig skador men det är svårt. Skulle ju så gärna springa lika långt och fort som jag är van vid. 


7 kilometer fick räcka idag och det blev en fin löptur. Älskar dessa krispiga höstmorgnar när det är lite småkyligt ute och perfekt luft för löpning. Nästa vecka är sjukledigheten äntligen över och jag får börja jobba igen och då kommer det att bli massor av morgonlöpning, precis som jag vill ha det med andra ord!


Just nu har vi två hundar. Mamma och pappa är på resa så vi sköter om Chip. Han är 14 år och hans hjärta och leder håller inte längre för löpning så han får stanna hemma när jag och Candy far iväg. Men förutom ett lite svagt hjärta, dövhet (fast han har nog alltid haft lite selektiv hörsel) och gråa strimmor runt ögonen så är den här hunden lika gosig som han alltid har varit. Kan knappt fatta att jag har haft honom sedan jag var 12 år gammal!

torsdag 21 augusti 2014

På Språng och Raska Fötter

Igår drog jag sommarens näst sista träning för På Språng gänget. Tråkigt att det snart är slut, sommaren har gått så fort och jag tycker att vi knappt börjat med träningarna fastän vi har hållit på sen maj. 

På Språng damerna på väg ner för backen

Gårdagens träning bestod av backlöpning i lång backe och jag hade tänkt stå bredvid och peppa deltagarna. Det gjorde jag också. 1 varv. Sen kunde jag inte hålla mig längre. Det såg så otroligt kul ut med backintervaller att jag drogs med! Anledningen till att jag inte hade tänkt springa själv var ju förstås armen men det gick hur bra som helst att springa en tuffare träning också. Totalt blev det 20 minuter backträning och armen kändes inte alls för trött efteråt. Mina kursdeltagare var som vanligt duktiga och jag imponeras varje vecka över vilket härligt gäng som är med!

Som jag skrev så är det trist att På Språng snart är slut som i år. Men som tur så börjar min nästa löpskola redan om några veckor. Nu när hösten är här så drar Raska Fötter igång igen! Raska Fötter är en löpskola som jag drar för Korsholms Vuxeninstitut och kursen kommer att gå varje måndag kl. 18.30-20.00 från och med 8.9.2014. Anmälningstiden börjar idag kl. 17 och här kan du anmäla dig. 


tisdag 19 augusti 2014

Ironman Kalmar - som åskådare

Nu är vi hemma igen och brorsan är numera en Ironman! Det var Eva som gav mig idén om att skriva en åskådar-racerapport så here we go:


Starten gick kl. 07.00 och vi skjutsade Staffan till startplatsen till kl.5. Vi bestämde oss för att inte titta på starten utan att istället få bra platser vid det ställe där de kom upp ur vattnet. Redan före sju började det fyllas på med mycket åskådare så Ironman Kalmar är verkligen en folkfest! Vi stod precis bredvid speakern och jag var glad att jag hade solglasögon på mig för jag blev så inne i stämningen att det kom lite tårar. Tänk att alla de atleter som tränat så hårt så länge äntligen skulle få genomföra den stora utmaningen. Så häftigt! 

Hann inte få någon bild av Staffan men här är en cyklist som fastnade på bild

Staffan kom upp ur vattnet efter 1h12min och då bytte vi plats för att titta på cyklingen istället. Cyklingen var den del av tävlingen som var "tråkigast" ur åskådarsynvinkel. Vi såg Staffan två gånger så det blev ganska lång väntetid emellan eftersom banan är 180 kilometer. Ett tips här är att ha med tältstolar att sitta på! Vi hade det ändå ganska bra, vi hann med en lunch och det var häftigt att se på alla super snabba cyklister som svishade förbi. Vi höll också hela tiden reda på hur det gick för brorsan genom en athlete tracker som fanns på internet. 

Superpigg bror på väg ut på första varvet av löpningen

Efter cyklingen började den del som enligt mig var absolut mest intressant: löpningen! Inte bara för att jag springer själv utan också för att det var nu som man fick se mest av deltagarna. Marathonbanan gick bland annat genom Kalmar centrum och där var det festfeelis! Massor av publik som hejade och det var så roligt att se alla som var med, både täten och kämparna som kom senare. Eftersom alla hade sitt namn på nummerlappen så var det också extra kul att kunna heja på deltagarna med namn. Såg bland annat grymma Lina som jag kände igen från hennes blogg. 

Under löpningen så fattade jag och pappa rätt snabbt att brorsan skulle klara sitt mål på 11 timmar hur lätt som helst. Han såg pigg ut varje gång vi såg honom och höll fin fart hela tiden. 

En del av publiken vid målgången

The Ironman!!

Brorsan kom i mål på grymma 10:45:33 och jag är väldigt stolt lillasyster! För mig är det ofattbart häftigt att göra en så bra tid på sin första Ironman. Brukar skryta om att jag har familjerekordet i marathon men jag tror nog att han kommer att få behålla Ironman-rekordet i vår familj!


Jag och pappa hade en väldigt fin dag som åskådare och det var så spännande att få vara med om denna helg i Kalmar. Det märktes bra att tävlingen är välarrangerad och den glädje som deltagarna kände när de gick i mål var omöjlig att missa. Nästa gång jag åker till Kalmar hoppas jag att jag också åker som deltagare och får ställa mig på startlinjen för en Ironman. Nu är jag i alla fall fullproppad av träningsmotivation!

fredag 15 augusti 2014

Ironman Kalmar support crew

Just nu befinner jag mig i Kalmar. Är här med pappa och äldsta brorsan. Brorsan ska imorgon köra sin första Ironman imorgon och jag och pappa är med som supporters. Det är en härlig Ironman stämning i hela Kalmar just nu och det ska bli grymt kul att följa brorsan och alla andra imorgon!


Jag, brorsan och hans triathlon-cykel. Efter att ha sett alla snygga cyklar här är jag mycket sugen på att uppdatera Cannondalen mot en bättre cykel. 


Sprang en fin morgonjogg med pappa imorse, 7km och armen kändes bättre redan! 

onsdag 13 augusti 2014

Gipsfri!!

Igår kom äntligen dagen som jag väntat så länge på. Först röntgen och sen läkarbesök. Var livrädd för att armen skulle ha växt ihop fel men allt såg bra ut och jag fick åka hem utan gips. Helt underbart.


Utifrån sett så syns bara operationsärret över armbågen men det kommer nog att ta länge innan jag kan använda armen som vanligt. 5 veckor i gips har gjort armen både svag och stel och just nu känns det mest som om det är någon annans arm som bara råkar sitta fast i min axel. Koordinationen är si sådär och jag känner mig nästan lite obekväm utan det skyddande gipset. Men med rätt sorts rehabilitering ska det nog bli bra!


Min första fråga till läkaren var om jag får springa och svaret var ja! Så ni kan ju säkert gissa vad det första jag gjorde idag var: morgonjogg såklart! Sprang också 20 minuter med På Språng-gänget igår kväll som en första testrunda. 

Morgonens runda blev 5 kilometer och jag tänker inte helst försöka förklara de lyckokänslor som jag kände i hela kroppen!!! Det gick långsamt och eftersom jag ännu inte orkar hålla armen böjt längre än några minuter så sprang jag med höger arm rakt ner vilket både kändes och såg konstigt ut, men det bryr jag mig inte om. Huvudsaken är att det är jag och löpningen igen!


När jag fick veta att jag skulle ha höger arm i gips hela sommaren så gjorde jag en deal med mig själv. Klarade jag att hålla humöret upp under hela den tiden och inte tänka på alla löpturer jag missade, alla gånger jag inte kunde simma fast det var 30 grader varmt, att inte kunna krama och hålla i mitt fina fadderbarn Leo för att gipset var i vägen, att inte kunna jobba, att inte helst kunna fixa en hästsvans själv osv. så skulle jag få en hoodie från Better Bodies som jag länge suktat efter. 5 veckor har gått, humöret har det inte varit nåt fel på och nu är tröjan min! 

onsdag 6 augusti 2014

Om att träna som enarmad bandit

Nu har det gått en månad sen jag bröt armen och jag börjar vara ganska på det klara med vad som fungerar som träning när ena armen armen är gipsad.

Promenader, promenader, promenader. I vanliga fall är promenader något av det tråkigaste jag vet men nu när jag inte få springa så känns det helt okej. Speciellt eftersom jag vet att Candy får den motion hon behöver om vi går långpromenad varje dag.

Gym. Jag har varit på gymmet flera gånger i veckan nu och det finns hur mycket som helst med övningar för ben, mage och ena armen som jag kan göra.

Styrka utomhus. Samma sak här: ben och mage funkar fint att köra! Förutom alla typer av plankor förstås...

Spinning. Bara man inte bryr sig om att folk stirrar (tydligen ovanligt att någon spinnar med en arm i paket) så funkar det utmärkt att gå på spinning! Härligt att få svettas riktigt ordentligt!

Och sist men inte minst: backintervaller i slalombacke! 

Öjberget!

Tack vare att Öjberget är så pass brant och lång som den är så fick jag ut massor av backträningen fast jag bara gick uppför. Pulsen steg i taket och det var underbart!!

Bästa träningssällskapet i form av Cessi och Candy!


Together for life!

Nu har ca.170 personer beställt ett Together for life armband av mig och jag är så glad och tacksam! Vi är verkligen starkare tillsammans!


 Tyvärr så märkte jag ganska snabbt att det är omöjligt att tillverka armbanden med höger arm i gips. Men jag sparar alla beställningar och när gipset är borta så ska jag fixa alla armband!

Together for life armbanden kostar 10 euro styck och pengarna går oavkortat till Österbottens Cancerförening och cancerforskningen. Du kan beställa ett armband genom att skicka ditt namn och adress till hejdigranholm[@]gmail.com.