Skam den som ger sig

Idag var det dags för veckans sista pass, nämligen 25 kilometer löpning. Vaknade tidigt och efter frukosten lagt sig i magen var det dags att springa iväg. Jag tror jag kom mig en meter utanför ytterdörren före jag tänkte ramla omkull första gången. Det var helt otroligt halt idag! Isbana och jag har inga dubbskor... Bestämde mig för att testa några kilometer så jag hämtade brorsans hund och så slirade vi iväg. På vissa ställen stod vi nästan stilla eftersom fötterna inte fick fäste. Efter fyra kilometer tänkte jag ge upp men envisheten i mig gör det svårt! Så jag sprang vidare och så småningom kom jag mig faktiskt ut till en sträcka som inte var så hal. 

Sist och slutligen kom jag mig mina planerade 25 kilometer och dessutom utan alla ramla en enda gång vilket kanske var den största bedriften idag. Fortsätter det att vara så här halt får jag nog på allvar överväga att investera i ett par dubbskor. Det enda positiva med dagens halka var att jag lyckades hålla ett lugnare tempo än vanligt. Medeltempot idag blev 05:27min/km och det kändes väldigt lätt. Har en tendens att ligga på lite för hög puls när jag springer långpass men idag var nog pulsen låg (även om jag inte använder pulsbälte så jag har det inte svart på vitt). 

Candy och Milou

Har också haft lillajuls-besök av Jutta och hennes hund Milou i helgen. Candy och Milou har växt upp tillsammans och det finns ingen hund som hon leker så bra med som med honom!

Denna vecka har jag sprungit 70 kilometer och styrketränat 3 gånger och kroppen känns ganska mör efter långpasset. Men nu är det dags att skriva in nästa veckas träning i kalendern. Det blir en lugnare vecka för min del, lite mindre löpning men fortfarande tre styrketräningspass. Skall också försöka få in massage och simning.