Snart börjar jag tro att det inte är meningen att jag ska springa! Den här våren har jag haft så många uppehåll av olika orsaker att jag blir trött bara av tänka på det. Som jag skrev sist så tog jag bort födelsemärken i tisdags och förberedde mig på några dagars träningsuppehåll men när jag frågade av läkaren så tyckte han att jag kunde springa redan nästa dag. Nästa dag blödde dock ännu ena såret riktigt ordentligt och jag fick åka in för att kolla upp det och det visade sig att de ha lagt för få stygn och såret hade inte tagit ihop. De försökte tejpa ihop det så gott det gick och gav mig träningförbud i fyra dagar. Suck. Jag hade planerat in en riktig träningshelg med långpass både på cykel och i löpskor men det får jag alltså glömma.
Passligt nog kom denna bok hem på posten så jag får åtminstone läsa om löpning när jag inte får springa! Igår bestämde jag mig också för att inte springa det halvmarathon som jag tänkt. Det går av stapeln redan om en månad och det känns alldeles för nära. Ska istället lägga allt fokus på ultraloppet i maj och så springer jag ett halvmarathon senare på sommaren istället när jag förhoppningsvis har fått träna som jag vill. Det låter kanske lite konstigt att jag skippar halvmarathon men springer ultralopp när jag tränat mindre än vanligt. Men det är faktiskt så att ett halvmarathon känns tuffare än att springa i 6 h. På halvmarathon skulle jag ju vilja slå mitt personbästa men eftersom jag aldrig sprungit 6h förut så känns det bara som en kul utmaning och jag vet att jag har uthålligheten i kroppen så bara jag får in ordentliga långpass de kommande veckorna så ska det nog gå bra!
Hej Heidi! Du har prövats hårt den senaste tiden. Jag tycker riktigt synd om dig. Av egna erfarenheter vet jag hur trist det är att inte kunna träna. Åtminstone för mig sjunker livskvaliteten åtskilligt då. Enda fördelen är att att man uppskattar löpning ännu mer sen, när man är i skick.
SvaraRaderaFör ca 1.5 år sen, på väg hem från Jacob halvmaraton, träffade jag en gammal löparbekant i min ålder, medtävlare och konkurrent, som sade att han blivit tvungen att sluta p.g.a reumatiska besvär. Jag tyckte väldigt synd om honom. Han berättade också om en annan bekant i vår ålder, som blivit tvungen att lägga av. Dennes fru hade berättat att hon hade känt sig tvungen att gömma undan gamla löpartidningar, som Juoksija, Runners World o.dyl, för om han började läsa i dem, så började han "pjyyla".
Hoppas att du snart är i skick att springa, så du inte börjar klättra på väggarna eller hittar på nåt i stil med att fixa pannluggen med kökssaxen. :)
Rune Paro
Haha, som tur har det inte gått så långt ännu att jag inte kan läsa om löpning när jag inte själv får springa! :) Men precis som du säger så har mina skadeperioder gjort mig mera ödmjukt inställd till löpningen och just nu är jag nöjd bara jag får springa oavsett fart eller distans!
RaderaPannluggen åkte i alla fall men det är okej för nu får jag ju springa! :)