onsdag 19 februari 2014

Varför springa om det är tråkigt?

När man springer så hinner man fundera på mycket och som jag har skrivit tidigare så är det under mina löprundor som jag funderar över saker och ting. Både positiva och negativa saker. 

Dagens funderingar gick runt ämnet varför människor tränar sånt som de inte tycker att är roligt? Det händer ofta att jag får höra kommentarer som "det är ju så långtråkigt att springa" osv. Senast idag var det faktiskt en som sade det åt mig efter att hen berättat om sin senaste löprunda. Och då kan jag knappt hålla mig från att säga; men spring inte då! 

Samma irritation känner jag när det i sociala medier dyker upp bilder med text som till exempel "running is a pain in the ass, but it sure gives me a nice one". Gaah. Varför skulle man hålla på med något som man inte tycker är kul? Det finns ändå massor av saker här i livet som man måste göra, typ städning, betala räkningar, plocka ögonbryn osv. så träningen ska väl åtminstone vara rolig? Det är ju inte precis så att det bara finns en eller två sporter att välja på utan möjligheterna är ju egentligen oändliga! Spring, lyft vikter, dansa, cykla, yoga, skida, skrinna, hoppa höjd... Vad som helst!


Och tro mig, jag vet att varje pass inte är roligt. Det är inte alltid så kul att springa i flera timmar, att stiga upp tidigt för ett morgonpass eller att känna hur varje muskel tar ont och du ännu har flera kilometer kvar till mål i ett marathon. Men det är bara några procent av helheten! Skulle ens hälften av mina löppass kännas tråkiga så skulle jag nog snabbt byta gren! För man behöver inte träna på ett visst sätt för att det råkar vara inne, eller för att någon annan gör det eller för det ger dig den snyggaste rumpan eller vad det nu kan vara. Man behöver inte heller tävla eller ens ha ett mål för sin träning. Det är mer än okej att bara träna det man tycker är kul, för att man tycker det är kul och för att det får en att må bra!

Tränar du för att det är kul eller för att du "måste"? 

12 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med dig här! Och detsamma gäller också andra saker i livet. Blir ofta irriterad på människor som tycker någonting är SÅ jobbigt eller SÅ tråkigt fast det i högsta grad är någonting frivilligt de klagar över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt!! Är det något man måste göra så är det ju förståeligt men är det självvalt så förstår jag inte varför man inte gör något annat då istället! :)

      Radera
  2. Håller också med dig till 100%! Blir också irriterad på folk som klagar och klagar men ändå känner att dom måste göra det. Eller frågar hur jag orkar träna så mycket och dessutom har familj att hinna med. Att svara att jag gör det för att det är så roligt verkar inte räcka... Helst ska man lida... :) Nä, gör bara sånt man tycker är roligt! Då håller man sig mycket gladare. Träning ska inte vara ett nödvändigt ont!

    SvaraRadera
  3. Så roligt att stöta på dig i morse vid gymmet, Heidi :)

    Håller med. Varför tvinga sig själv då om det suger? Men sen igen måste man ge det en chans. I början bränner det till i lungorna, vaderna kan värka, låren bli stela och pulsen skena iväg till himlen. Men ger man det lite tid så kommer (förhoppningsvis) belöningen efteråt. Njutningsfulla pass då benen är pigga, rytmen är helt rätt och kilometer efter kilometer avverkas.


    Hade en sådan stund i tisdags 06:30, då det fortfarande var mörkt, hörde på väldigt vacker musik och ingen press på farten eller tider, en timme gick i ett huj och jag verkligen fattade varför löpning är så beroendeframkallande (de är dessa stunder.) Det är verkligen kärlek till löpningen :) En kärlek som gärna får hålla hela livet ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det samma Heidi! :)

      Jo självklart är det jobbigt i början. Och senare också desto tuffare pass man kör. Men jag tycker att det ska vara både kul och tufft!

      Låter som att du hade ett underbart pass :)

      Radera
  4. Jamen precis! Gör he man tycker!

    SvaraRadera
  5. Precis så. Jag har ju testat att vara "ofrivillig soffpotatis" nu ca 6 veckor. Det finns några positiva sidor där. Man hinner med så många rätt så roliga, icke träningsrelaterade hobbyer.
    Men, jag har känt suget och saknaden nästan varje dag. Jag vill springa. Jag vill känna vinden mot kinden, jag vill känna benen jobba, jag vill! Så ska man känna för en hobby tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen det där suget och saknaden. Men snart är du där igen och då ska vi spring ilag! :)

      Radera
  6. Åh, håller verkligen med dig!
    Jag har så länge kan jag minnas hatat löpning, och har därför inte sprungit... I somras gjorde jag ett nytt försök och nu älskar jag det! Annars skulle jag aldrig hålla på som jag gör.
    För ett tag sedan pratade jag med en som springer mkt och så visade det sig att denna person inte alls gillar löpning, jag blev chockad! Förstår inte hur man orkar hålla på med löpning om man inte gillar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du hittat löpningen! :)

      Ja, jag förstår verkligen inte hur man kommer sig ut och springa mycket om man inte tycker om det! Då måste man ha ett pannben av stål!

      Radera