torsdag 18 december 2014

Träningshets, eller?

Ända sedan jag läste det här inlägget på Petras blogg så jag gått omkring och funderat. Har vänt och vridit på mina tankar kring ämnet. Känt att jag behöver skriva av mig. Även Malin har skrivit ett blogginlägg om samma ämne och även på andra bloggar har jag läst om det samma. Om löpning som blivit något kravfyllt, om människor som tränar för hårt för att de känner att de måste, om skador, om lopp som skapar press och om hur en kan hitta tillbaka till löparglädjen genom att lämna klockan hemma och ge sig ut i naturen. 

Ibland kan jag få dåligt samvete över att jag bidrar till en press inom löparvärlden genom att skriva ut tider och kilometertider här på bloggen. Kanske skriver jag lugn löpning om löpning i ett tempo som för någon annan är snabb löpning. Eller om ett pass som för mig är ett kort återhämtande pass medans det för någon läsare är ett distansrekord. Precis som jag själv också läser bloggar skrivna av löpare som mysjoggar i den takt som jag springer när jag ger mitt allt eller som tycker att ett marathon är ett vanligt långpass.

Jag vill verkligen inte vara med och bidra till en hets inom löparvärlden men samtidigt älskar jag siffror och det är också en av anledningarna till att jag älskar löpningen. I löpningen går det att mäta det mesta. Distans, kilometertider, pulsen och så vidare. Det passar mig som hand i handske och motiverar mig till såväl tuffa intervaller, långpass och mysiga joggar! Jag kollar ofta banprofilen på lopp och jag väljer de som är snabba och för det mesta platt asfalt framför terräng. 

Tidsmål, siffror, lopp och mysjoggar där emellan. Löparglädje för mig

Så vart vill jag komma med detta? Jag vet inte riktigt ännu men jag vill ändå skriva ett inlägg om att tidsmål, tävlingar och höga målsättningar inte alltid behöver leda till att löparglädje försvinner.Precis som att kravlöst inte alltid betyder löparglädje. Jag har många mål med min löpning. De här målen kan göra att jag känner att jag måste träna men för mig funkar det. Jag är egentligen en ganska lat människa och målen gör att jag kommer mig ut. Och väl ute i löparskorna så är min löparglädje alltid större än allt annat! Mycket större än glädjen som jag får av att sitta hemma i soffan. Säkert har någon av mina skador berott på att jag tränat för hårt eller följt mitt träningsprogram även om jag varit för trött men jag har också skadat mig när jag har sprungit utan krav. Min armbåge gick ju av i somras när jag skulle försöka mig på ett terrängpass utan tidsmål (och det gjorde jag helt ärligt på grund av att så många skriver om hur skönt det är med den typen av pass istället för asfaltsnötande).

Säkert skulle jag springa utan mina mål också men jag tror ändå inte att jag skulle tycka att det skulle vara lika roligt som jag tycker det är nu. Jag tycker för mycket om siffror och att överträffa mig själv för att lämna klockan hemma och springa rakt ut i skogen. Tro mig, jag har försökt, men det är helt enkelt inte min grej. 

Så sätt upp mål, träna stenhårt inför en viss tid på ett visst lopp eller spring helt utan krav. Bara du tycker det är roligt så spelar väl inte anledningen någon roll? 


7 kommentarer:

  1. Vilket toppen inlägg Heidi!
    Håller med att det är lite klurigt, själv har jag börjar dela in mitt år (!) enligt lopp, dvs just nu efter höstens avklarade mara har det varit ganska kravlöst och ostrukturerat. Det har varit Bodyattack, ashtanga yoga, spinning + styrketräning och långpass/mysjoggar och efter nyår blir det åter igen fokus på löpning. Det jag har märkt är att under min "off season" kan det lätt bli för mycket träning eftersom den inte har något annat syfte än vara kul (och förhoppningsvis bibehålla grundkonditionen + hålla mig skadefri). Under maratonträningssäsongen har jag ett program där vilan är inplanerad och varje pass har en funktion. Hetsar jag? Nja, vill mer slipa fram goda tider efter ett halvår av strukturerad träning genom att pressa in mer intervaller osv. Liksom för att få facit på att det jag gjort lyckats och bidragit till resultat.

    Tror nog du inte är värsta sorters hetsare :) Dom sätter ju upp orealistiska mål som kanske inte lyckas uppnå eller så blir det katastrof (överträning/belastningsskador/kontrollbehov) och där tog löparsagan slut. Lopp och mållinjer kommer ju men det viktigare är ju att löpningen består :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis, har man ett mål så vill man ju träna inför detta utan att det ses som om man har mist löparglädjen. Som jag skrev åt Jessica så ville jag komma fram till att det inte är så självklart att prestation och löparglädje inte kan hänga ihop. Tror tvärtom att ingen kan prestera riktigt bra om inte löparglädjen finns bakom :)

      Radera
  2. Bra inlägg! Tycker inte heller du är nån hetsare överhuvudtaget fastän du lägger upp tider osv. Nångång kan jag tänka "oj, så snabbt skulle jag också vilja springa nån dag" om din hastighet men inget som etsar sig fast i hjärnan. Upplever och känner din löparglädje i bloggen, ingen desto mer fokus på tiderna. Tycker som med formbilder, är man stolt över dem, och tränat hårt för dem, så har man rätt att lägga upp dem!
    Själv fick jag löparglädje (då jag ännu sprang mest, för väldigt många år sedan) då jag äntligen kastade pulsbandet och klockan! Den stressade mig nåt oerhört! Nuförtiden springer jag ju mest för skojs skull och ibland kör jag med en app där jag får veta lite om fart och tider, så ibland vill jag ha koll. Men så fort jag stressar upp mig över tider så lägger jag av.
    Fortsätt i samma stil! Stressar det nån måste den lära sig att hålla sig borta i så fall! ;) Man kan inte behaga alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är exakt av samma åsikt, är det formbilder/träningstider så ska man absolut få "visa upp" det som man jobbat hårt för :)

      Bra om du har hittat ett sätt som är löpglädje för dig. Det var egentligen det som jag ville komma fram till med detta inlägg. Att alla sätt är bra. Oavsett om det är att följa tider eller något helt annat! :)

      Radera
  3. Superinlägg!
    Jag är ju dendär, som du vet, som springer rakt in i skogen och knappt vet av denna värld :P Men ändå tycker jag om att läsa hos dej! För du är grymt inspirerande med din löpglädje, verkligen! Finns ingen hets här hos dej, visst du springer snabbt som en gasell, men det är enbart roligt att följa med. Keep up the good spirit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att hitta det som väcker löparglädjen hos e.n. s.j.ä.l.v..
      För dig funkar målsättning, för andra inte. :-)

      Förresten: Gick armbågen av?? Vad hände?! :-o
      Kram M

      Radera
  4. Oj, min kommentar blev visst ett svar. Det var inte alls tanken.... :-D

    SvaraRadera