Två pass, två känslor

Något av det mest fascinerande med löpning måste ju vara att man aldrig vet hur ett pass blir före man kommer sig ut. Efter en lång dag på jobbet kanske man har plötsligt flyger fram och ibland känns benen som sirap helt utan anledning. 

Igår sprang jag ett pass på kvällen efter jobbet och då hade jag den där fantastiska känslan av att jag flög fram. Egentligen gick det inte hårdare än på vanliga distansrundor men känslan fanns där. Kände mig stark, snabb och oövervinnerlig typ. Mina inplanerade 8 kilometer gick alldeles för snabbt och jag skulle ha velat fortsätta länge till!

Nöjd löparhund då hon fick springa fritt ett par kilometer

Idag var känslan en helt annan. Förutsättningarna var de samma: jag for iväg efter jobbet, hade ätit ungefär som igår och så vidare men ändå var det som dag och natt från igår. Kände mig allt annat än snabb och stark även om farten var densamma och likaså pulsen. 11km kändes mer som 50 km och jag njöt först när passet var över. 

Två pass. Så lika men ändå så olika! Får se vilken löparkänsla som infinner sig imorgon!