Gipsfri!!

Igår kom äntligen dagen som jag väntat så länge på. Först röntgen och sen läkarbesök. Var livrädd för att armen skulle ha växt ihop fel men allt såg bra ut och jag fick åka hem utan gips. Helt underbart.

Utifrån sett så syns bara operationsärret över armbågen men det kommer nog att ta länge innan jag kan använda armen som vanligt. 5 veckor i gips har gjort armen både svag och stel och just nu känns det mest som om det är någon annans arm som bara råkar sitta fast i min axel. Koordinationen är si sådär och jag känner mig nästan lite obekväm utan det skyddande gipset. Men med rätt sorts rehabilitering ska det nog bli bra!

Min första fråga till läkaren var om jag får springa och svaret var ja! Så ni kan ju säkert gissa vad det första jag gjorde idag var: morgonjogg såklart! Sprang också 20 minuter med På Språng-gänget igår kväll som en första testrunda. 

Morgonens runda blev 5 kilometer och jag tänker inte helst försöka förklara de lyckokänslor som jag kände i hela kroppen!!! Det gick långsamt och eftersom jag ännu inte orkar hålla armen böjt längre än några minuter så sprang jag med höger arm rakt ner vilket både kändes och såg konstigt ut, men det bryr jag mig inte om. Huvudsaken är att det är jag och löpningen igen!

När jag fick veta att jag skulle ha höger arm i gips hela sommaren så gjorde jag en deal med mig själv. Klarade jag att hålla humöret upp under hela den tiden och inte tänka på alla löpturer jag missade, alla gånger jag inte kunde simma fast det var 30 grader varmt, att inte kunna krama och hålla i mitt fina fadderbarn Leo för att gipset var i vägen, att inte kunna jobba, att inte helst kunna fixa en hästsvans själv osv. så skulle jag få en hoodie från Better Bodies som jag länge suktat efter. 5 veckor har gått, humöret har det inte varit nåt fel på och nu är tröjan min!