Ett brickpass

Eftersom jag ska delta i triathlon i höst så måste jag ju också vänja kroppen med att göra det den ska då, nämligen simma, cykla och springa efter varandra. Ännu är det för kallt för att simma i havet utan våtdräkt och någon sån har jag ju inte så idag tränade jag på att cykla och springa. 

Först ut 21 kilometer cykling. Testade rutten där triathlontävlingen ska gå och det kändes som en riktigt bra bana. En hemskt brant backe fanns det men annars var det platt och fint att cykla längs med den planerade rutten. Efter cyklingen hämtade jag Candy och bytte om till löpskor. 5 kilometer löpning och jag var förvånad över mina lätta ben. Får nog trycka på mera i cyklingen nästa gång! Ska försöka få in ett brickpass en gång i veckan framöver så att jag är väl förberedd när jag ställer mig på startlinjen i augusti.

Nöjd och glad efter löpningen

Update

Så var helgen och West Coast Race förbi. Någon frågade hur loppet gick och loppet kan för min egen del sammanfattas i ett enda ord: besvikelse. Aldrig tidigare har ett lopp gått så dåligt som lördagens. 

Jag skulle kunna skylla på det varma vädret, den väldigt backiga sträckan eller min bristfälliga uppvärmning. Men mest av allt berodde det nog på att löpformen är usel just nu Klart att löpformen blir lidande när jag har varit skadad nästan hela våren men jag hade väl ändå hoppats på att den inte blivit så dålig som lördagens lopp visade. En dålig dag hade jag nog också för bara en vecka tidigare sprang jag samma sträcka flera minuter snabbare på träning men jag brukar kunna pressa mig mera än vad jag kunde i lördags även om jag har en dålig dag. I lördags tog orken slut efter typ 2 kilometer och efter det var allt bara en kamp för att ens orka till mål. Tog mig ändå i mål men det betydde ingenting där och då. Ville bara gråta och slänga löpskorna långt in i skogen. 

Men West Coast Race är ju en lagtävling och mitt lag var fyllt av grymma löpare och vi vann damklassen så för hela lagets del var det en fin dag. 

Bastu!

Efter loppet på lördag for vi ut till villan och eftersom jag hade en ledig måndag så stannade jag och pappa längre när resten av familjen for hem. På söndagen var jag ännu så besviken över lördagen att jag inte hade någon lust att springa men igår blev det backintervaller med pappa och det blev ett super bra pass! Uppvärmning längs med villavägen och sedan 15 backintervaller och nerjogg vilket blev totalt 10 kilometer löpning. Avslutade passet med bastu och årets första riktiga simtur och efter det kändes det bra. Min löpform må vara usel just nu men efter det här kan det bara bli bättre!

På tal om löptävlingar: Hankmoloppet!

För att fortsätta på förra inläggets tema så vill jag tipsa om Hankmoloppet som går om en vecka, alltså på fredagen den 13.6.2014. Här hittar ni mera information om loppet och jag kan av egen erfarenhet rekommendera detta lopp. Mysig stämning och en fin och omväxlande bana! Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska springa den kortare sträckan (7km) eller den längre (11,5km) men jag har några dagar på mig att fundera ännu. Sist sprang jag den kortare sträckan och det är ju alltid roligt att springa samma och kunna jämföra med tidigare resultat men vi får se. 

Bilden lånade jag från Hankmoloppets fb-sida. 

Tävlingsnerver

Igår tog jag en vilodag från träningen och idag blir det också lugnt på träningsfronten. Började visserligen morgonen med en jogg på 6 kilometer men mer än så blir det inte. Imorgon ska jag nämligen delta i West Coast Race och hoppas förstås att vilan ska ge mig pigga ben. Just nu har jag ännu lite träningsvärk från tisdagens benpass men det släpper förhoppningsvis under dagen med hjälp av foamrollern och stretch. 

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot morgondagen. Det ska bli jätte kul att delta i West Coast Race som är ett stafettlopp som löps från Vasa till Nykarleby (andra vägen varannat år) men som vanligt är jag nervös inför loppet. Jag är ganska dålig på att tävla egentligen. Eller jag är dålig på att tävla om jag inte vet att jag är bra i löpform och blir alltid nervös att misslyckas. Jag vet att det är dumt men det är sån jag är. När det dessutom är lagtävling så är det extra nervöst, jag vill ju förstås springa extra bra när det inte bara är för min egen skull. Min löpträning har ju varit allt annat än bra denna vår men imorgon ska jag i alla fall göra mitt bästa och så räcker det så långt det räcker. Håll tummarna! 

Återhämtningsjogg och måsattack

Igår for jag för första gången på länge till gymmet och rev av ett ben- och corepass. Passet var effektivt och jag vaknade upp med en härlig träningsvärk imorse. Bestämde mig för en kort återhämtningsjogg för att mjuka upp benen. Det blev 30 min riktigt lugn jogg och det kändes som om jag sprang på två stockar. Men efter några kilometer så mjuknade benen faktiskt och återhämtningsjoggen gjorde väldigt gott. 

Det som var mindre trevligt med morgonturen var att jag och Candy råkade ut för en aggressiv mås. Om det är något som jag är rädd för så är det måsar som attackerar! Har gått och spanat i flera veckor nu när första måsen ska attackera och idag var det dags! Hade som tur var keps på mig idag när jag sprang och hörde bara hur det svischade en liten bit ovanför mitt huvud... Uuuuäääh, förstår att de vaktar sina ungar men det är lika obehagligt varje vår!

Morgonträning med sällskap

Dagen började lite väl tidigt för att vara en semesterdag. Klockan ringde nämligen kl.6. Men det vara bara att krypa ur den varma sängen för ute väntade nämligen Cessi. Det var dags för morgonjogg! 

Efter en stund svängde Cessi av hemåt och jag och Candy sprang vidare. Ett måste under löpturerna nu på sommaren är att Candy ska få simma så i mitten av rundan blev det simpaus. 

9 kilometer senare var vi hemma igen och precis som igår var jag supernöjd med starten på dagen!

Förresten så har jag och Cessi också anmält oss till en liten utmaning i höst. Triathlonföreningen Wasa Triathlon ordnar 23.8 för första gången triathlon i Vasa och vi ska vara med! Vi ska vara med på den kortare tävlingen med 400m simning, 20km cykling och 5km löpning. Så kul!

Lyckorus

Alla som inte vill läsa om lyckorus och rosa bubbelgumskor bör sluta läsa nu... 

Idag när jag joggade längs med vattnet slogs jag nämligen av hur BRA allt är just nu. Hela jag pirrar av vårkänslor och det är underbart! 

Jag hade pigga ben idag och en skön känsla i kroppen. Kanske kroppen redan börjar vara van att springa före frukost? Vet inte om det kan gå så snabbt men i alla fall känns det så. 9 kilometer sprang jag och Candy idag och en annan positiv sak med löpningen just nu är att min fot blir bättre för varje dag. Stödsulorna verkar vara precis det som mina ben och fötter behövde. Hittills verkar det ha varit ett bra beslut att gå emot mina egna principer om inlägg med andra ord. 

Under helgens jobbturer hittade jag ett par rosa skor som skreeek mitt namn. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna lämna dessa godbitar kvar i hyllan. Detta är mina första Nike Freen och de är super sköna på foten! Dock kommer jag inte att springa i dem utan de blir mina jobbskor. Ska man gå/stå 9 timmar så behövs det bekväma skor på fötterna. Dessutom blir jag glad varje gång jag tittar ner på mina rosa skor.