Hankmoloppet 2015

Igår sprang jag och nästan 200 andra Hankmoloppet. Jag har bara sprungit Hankmloppet en gång tidigare och det var 2010 och jag hade glömt bort hur tekniskt svårt loppet är. Och tur är väl det för skulle jag ha kommit ihåg hur mycket rötter och stenar det fanns så skulle jag aldrig ha vågat delta i år igen! Jag har ju skrivit tidigare om hur rädd jag är för i princip allt annat underlag än asfalt sen förra sommarens olycka och jag brukar hålla mig långt borta från stigar.

Men jag är super glad att jag glömmer så fort för Hankmoloppet var hur roligt som helst! Man kan välja mellan 7 eller 11,5 kilometer och största delen av loppet går i skogen. Jag sprang 7 kilometer igår eftersom jag gärna ville kunna jämföra mitt resultat från 2010 då jag också sprang den kortare sträckan. 

Också Cessi var med och sprang och gissa om jag var överlycklig över att hon var med? Vi har tränat så länge tillsammans och nu tävlar vi också, så kul! 

Dessutom var också en stor grupp med På Språng damer med och sprang och de gjorde alla jätte fina resultat! Löpglädje när den är som bäst! 

Själva löpningen gick också riktigt fint igår! Kände mig stark, speciellt i uppförsbackarna hittade jag en härlig kraft i benen och sprang i mål på 30min51sek vilket är 3 minuter snabbare än min tid från 2010. Ibland blev jag rädd för att ramla och då sänktes farten direkt men för det mesta kunde jag hålla undan de tankarna och bara trycka på. 

Idag startade jag upp dagen med en morgonjogg på 7 kilometer för att lite känna hur benen mår efter gårdagen och det kändes bra. Lite trött och stel, antagligen mest på grund av att jag varken joggade ner eller stretchade igår efter loppet men annars var allt ok!

Vårens längsta cykeltur

Ledig dag kommer att betyda långpass i någon form nu ändå fram till Joroinen och halv ironman och igår körde jag vårens hittills längsta cykelpass. Faktiskt så minns jag inte att jag skulle ha cyklat över 70 kilometer ensam tidigare. På mina längsta pass förut har jag alltid haft sällskap av Eva eller Cessi. 

Hade bestämt mig för minst 70 kilometer och efter 73 kilometer var jag hemma igen. Det var allt från rak motvind till härlig medvind och så lite sidovind där emellan och tempot varierade där efter. Kände mig så stark när jag kunde trampa i många kilometer i över 30km/h men så sen kom motvinden igen och tog ner tempot. 

Tog en liten paus halvvägs och fyllde på med lite energi i form av en energidricka från Nutramino som jag fått vid en produktvisning på jobbet. Jag har aldrig varit något fan av energidrickor men den här var faktiskt helt ok och energin räckte hela vägen hem. 

Jag njöt verkligen av att cykla igår, till och med då motvinden var som värst och nu känner jag mig lite säkrare på att jag kommer att klara 90 kilometer själv under tävlingen sen! Har drömt mardrömmar de senaste nätterna om ur jag kommer sist i alla tre grenar/inte klarar av loppet så det märks att jag börjar vara nervös! Det här är nog så långt utanför min bekvämlighetszon och jag varierar mellan att längta till tävlingsdagen och mellan att inte alls vilja vara med. Nu är det bara 35 dagar kvar!

Ny vecka

Idag vaknade jag upp med en riktigt härlig känsla och en iver att börja en ny vecka. Förra veckan blev det för lite träning, för mycket jobb och för dålig mat. Vi har varit och jobbat på en volleyboll turnering från jobbet och även om det har varit jätte roligt så har det blivit långa och intensiva dagar och igår var min hjärna bara mos. 

Jag cyklade två morgnar förra veckan och på lördag testade jag att springa lite på morgonen men annars blev det total vila resten av dagarna. Med andra ord är jag redo för en riktigt träningsvecka nu! 

Eftersom såren ser bra ut och eftersom det funkade att springa i lördags så började jag den här veckan med ett morgonpass löpning. Sprang 11,5 kilometer med riktigt låg puls men ok tempo så viloveckan verkar ha gjort gott! Härligt att vara igång!

Backintervaller på cykel

Idag vågade jag mig på ett träningspass på cykeln. Såren ser ut att ha tagit ihop bra och det gör inte ont längre. 

Jag ska jobba länge idag så enda möjligheten var morgonträning så idag cyklade jag för första gången på tom mage. Springa på tom mage är jag ju van vid och cykla gick nog lika bra.  Jag hade inte tid med något långt pass så dagens program blev backintervaller. 

Väckning 5.45 och lite efter kl.6 var jag ute på vägen

Efter uppvärmning cyklade jag upp för en 400 meter lång backe 10 gånger. Jag har aldrig gjort backintervaller på cykel förut och nästa gång ska jag nog ta en längre backe. Dagens backe tog slut för fort kändes det som! Men jag fick ändå upp pulsen och det var nog så skönt att få träna och svettas igen! Känner mig mycket piggare idag när jag har fått starta dagen med träning!

Triathlonfunderingar

Mina tankar snurrar mycket kring min första riktiga triathlonträning just nu. Jag borde lära mig äta något på cykeln, jag måste lära mig fixa punktering, har jag rätt sadel, vad ska jag köpa för flaskställning osv, osv.

Men en sak som jag inte funderat på förrän i helgen är hur man får bort våtdräkten snabbt och smidigt?? Jag stod och hoppade och slet hur länge som helst före jag fick bort min i söndags! Speciellt svårt vart det att få bort den från vristerna och sånt har jag ju inte tid att kämpa med på tävlingsdagen?

Försökte googla men hittade inga bra tips förutom att dra ner dragkedjan då man springer upp ur vattnet. Någon som har nåt tips?

Vila och summering av maj

Jag inleder juni månad med några dagars träningsvila. Igår var det igen dags för mig att bli några födelsemärken fattigare och några ärr rikare (börjar ha helt tillräckligt nu tycker jag) så nu måste jag ta det lugnt några dagar. 

Frågar man läkaren så borde jag vila från träningen tills stygnen är borta, det vill säga 10 dagar men jag litar på att jag känner min kropp så pass bra att jag vet när jag kan börja träna även om stygnen är kvar. Har tagit bort ganska många födelsemärken nu och det brukar funka fint med träning efter ett par dagar då såren har växt ihop. Jag tänkte ändå börja med cykling före löpning eftersom det känns skonsammare. Ett råd som jag följer till punkt och pricka är att inte simma så länge stygnen är kvar så simträningen måste jag vänta med. 

Månaden som gick blev en riktigt bra träningsmånad och med ganska få vilodagar i maj känns det bara bra med en lugnare inledning på juni! Sprang 250 kilometer i maj och det är mer än vad jag har sprungit någon annan månad ännu i år. Dessutom hann jag cykla nästan lika många kilometer på min nya cykel. Jag har inte haft sjukt någonstans eller några skadekänningar så återhämtningen har också fungerat. Känns bra!

Nu är det bara en och halv månad kvar till min första halv ironman och före det tänkte jag hinna med 5 veckor tuff träning före det är dags att trappa ner på träningen inför själva tävlingen! 

Ännu en villahelg är förbi

På lördagskväll efter träning och studentkalas körde jag, Robbe och Jonas ut till Bergö villan för att spendera ett dygn där. Vi hade det riktigt lugnt och skönt och vi konstaterade många gånger hur gott det gör att vara ute vid vattnet. 

På söndagsmorgon blev jag väckt ganska tidigt av Candy så jag for iväg på en löprunda så länge de andra sov vidare. Just när jag steg ut genom dörren så började det regna och jag vara nära att gå in igen. Men så kom jag ihåg alla de som sprang årets Stockholm Marathon. Kan alla de springa 42,2 kilometer i regn och vind så ska inte jag heller hoppa över en 8 kilometer morgonjogg på grund av regnet. 

Det var sist och slutligen riktigt skönt att springa i regnet och jag körde fartlek. Lite intervaller mellan elstolpar, lite backintervaller och 2 kilometer i halvmarathon fart. Avslutade passet med ett snabbt dopp i havet eftersom det inte finns rinnande vatten på villan.

Candy vaktade från bryggan hela tiden

På eftermiddagen var det dags för nästa dopp i havet och den här gången gjorde jag det för att få testa min nya våtdräkt. Mätte inte temperaturen i vattnet men gissar på 8-10 grader så det var inte precis varmt. Men med våtdräkt och mössa så gick det riktigt bra! Jag var faktiskt förvånad över hur mycket våtdräkten värmde! 

Simmade bara 10 minuter den här gången så det blev ingen simträning att tala om men det var ändå kul att komma ut och testa. Ser framemot många simpass i sommar ännu och förhoppningsvis blir vattnet varmare ganska snabbt!