Om att lura sig själv

Jag har tidigare skrivit att jag inte sprungit på morgonen på väldigt, väldigt länge men den här veckan blir det faktiskt något morgonpass för att få tidsschemat att gå ihop. Det är mycket på jobbet, julfester, jag skall till Helsingfors osv. vilket gör att jag får pussla lite för att hinna med alla veckans pass. Idag började jag morgonen med 6 kilometer jogg och visst var det skönt att springa före frukost! Snabbt gick det inte och hungrig som en varg var jag, det kändes nog att kroppen är ovan att springa på tom tank. 

Efter jobbdagen var det sen dags för pass nr. 2 för dagen. Velade av och an hela eftermiddagen om jag skulle springa inomhus på löpband eller utomhus i snöfallet, hade liksom ingen lust att återuppleva lördagens snöpass...

Men eftersom jag ville att Candy skulle få mera motion så blev det ändå utomhus. Lockade mig själv med att jag behöver springa "bara" 10 kilometer om jag springer utomhus (hade inplanerat 14km) och när jag väl kom igång så gick det ju förstås hur bra som helst så det blev de inplanerade 14 kilometerna i alla fall! Lyckas ofta lura mig själv på det där sättet när det känns motigt; tänker att det är huvudsaken att jag kommer mig ut även om jag skulle förkorta passet men sen när jag börjat springa så är det väldigt sällan som jag sist och slutligen väljer att förkorta den planerade rundan. Väldigt effektiv självlurningsmetod med andra ord! 

Totalt blev dagens löpdos 20 kilometer och nu skall jag försöka stretcha och foamrolla benen ordentligt före jag kryper ner för natten!

Vilovecka på gång

Denna vecka är lugnare träningsmässigt sett. På måndagen vilade jag helt och det var så skönt med en vilodag efter sju dagar träning i sträck. Igår var det däremot dags för träning, började morgonen med ett styrkepass på gymmet. 

Helt ensam på gymmet 06.30 på morgonen

Idag efter jobbet bytte jag om till löparkläder och mötte Johanna för ett pass. Vi har inte sprungit tillsammans på evigheter och dagens 11 kilometer försvann i ett huj. Om någon har missat så har Johanna just nu en adventskalender på sin blogg och hon lottar ut fina priser varje dag. I första luckan fanns ett par kompressionsstrumpor från gococo och jag vann! Helt otroligt eftersom jag aldrig vinner i lotterier vanligtvis.

Strumporna var jätte fina, möjligtvis skulle de ha kunnat vara en storlek mindre men de var sköna i alla fall och de åkte på direkt jag kom ur duschen. 

Lillajul!

De senaste dagarna har jag flera gånger tänkt att nu ska jag blogga men så har det kommit något annat emellan. Tränat har jag i alla fall hunnit med. På torsdagen sprang jag en lätt länk på 9 kilometer och det roligaste med det passet var att jag träffade på Eva och fick springa med henne en stund. 

Igår var jag ledig som alla andra fredagar och passade på att köra dubbel pass. Först 7 kilometer löpning med hundarna som sällskap och sedan ett styrketräningspass på gymmet med pappa. Avlutade träningen med en halv kilometer simning och jag önskar verkligen att jag hade tillgång till en pool efter alla pass. Vattnet gör under för återhämtningen och av det lilla jag simmade igår så märkte jag hur mina höftböjare som gnällt lite i veckan började kännas mycket bättre. 

Jag brukar för det mesta vara ganska nöjd med min garderob med träningskläder eftersom jag köpte så mycket under de år jag jobbade på Intersport men något som jag saknat alla vintrar är ett par shorts i merinoull. Mina lår och rumpa är oftast knallröda och iskalla när jag kommer hem från vinterlöppass men inte nu längre! Köpte via Ullmax ett par shorts i merinoull och de är helt underbara! Jag har från tidigare underställ i merinoull från andra märken men detta var det överlägset skönaste plagget i merinoull jag har haft på mig. Annars tycker jag att underställ i merinoull kan stickas lite men inte de här. Jätte skönt och benen har hållits varma på de pass jag sprungit i veckan!

Idag är min löpfria daf och jag passade på att träna mitt tredje och sista pass styrketräning. Fick med Cessi som sällskap och även om vi ser oseriösa ut på bilden så blev det bra träning idag också. Vågade mig på lite högre vikter idag och till min glädje så orkade jag, är nog lite feg med att testa större vikter ibland. 

Nu ska jag öppna mitt lillajulspaket som mamma precis kom in med och jag hoppas att ni alla får en fin lillajul! 

Onsdag och motivationsbrist

Oj vad det kan vara skillnad på motivation från dag till dag. Igår efter jobbet skuttade jag iväg på en löptur men idag var det allt annat än skuttande, snarare släpade jag mig ut. Var trött och omotiverad och dessutom blåste det så att jag höll på att falla omkull när jag gick hem från jobbet. 

Matte, ta av reflexvästen...

Som ni ser på bilden verkade Candy vara minst lika omotiverad idag. Eftersom det är så mörkt på eftermiddagen nu så måste hon ha sin reflexväst och hon avskyr den. Som tur verkar hon glömma bort den bara vi börjar springa. 

Trotsade ändå motivationsbristen och vinden och hämtade nästa hund, Mimmi, och sedan sprang vi alla tre 12 kilometer. Sista och slutligen blev det helt okej, sprang lugnt och lyssnade på en intressant podcast. Allt var som vanligt alltså; hur tungt det än känns när man skall fara iväg så känns det bra efteråt!

Två nöjda löpare

Löpning med yra höns

Fredag är min lediga dag eftersom jag jobbar 80 %. Väldigt skönt! Hade tänkt springa före frukost idag men så kom jag fram till att jag nog vill springa när det är ljust när jag en gång har chansen. Man är ju inte precis bortskämd med dagsljus just nu. 

Igår och inatt hade det kommit snö och Mimmi och Candy som vanligtvis är de bästa löparhundarna hade plötsligt förvandlats till två spårhundar. Eftersom det var nysnö så var alla spår färska och jag tror hundarna följde varenda ett under de 10 kilometer vi sprang. Förstås följde de ju inte samma spår så det var väldigt yrt idag! Det är nog tur att de inte alltid är så här vilda för det var inte precis avslappnande att springa med två yra höns. 

Hann i alla fall fundera mycket på mål idag så länge jag sprang. För att hålla upp motivationen under hela året, speciellt nu när det är länge till nästa marathon så vill jag ha små delmål framför mig. För det mesta brukar det ha med löpningen att göra men just nu är målet att genomföra alla de styrketräningspass som jag har inplanerat under den första perioden av min träning (dvs. 6 veckor). Att styrketräna 3 ggr/vecka i 6 veckor låter säkert lätt som en plätt för många men för mig som helst byter ut all alternativ träning mot löpning så är det inte lika lätt! Började självklart fundera ut en belöning åt mig själv också om jag når mitt mål... Kanske dessa?

Igång igen

Ikväll var första gången som jag vågade mig ut och springa efter magsjukan. Sprang 7,5 kilometer i bästa sällskapet, med Cessi och Candy, och det var skönt att vara igång igen och märka att kroppen är piggare igen! Har inte sprungit sen i lördags så jag har hunnit sakna löpningen i flera dagar! 

Cessi och Candy

Lånade ut Candy åt Cessi och vi konstaterade att man springer bättre med hund. Eller i alla fall om hunden springer rakt fram som Candy gör (för det mesta). Jag märker själv att jag lättare håller höften uppe när jag har Candy runt midjan och dessutom är det mycket roligare att springa när hon är med! Är så glad att jag har en hund som vill springa så att jag kan kombinera hennes träning med min egen. Vet inte hur jag skulle ha samvete att springa så ofta som jag gör om inte hon skulle kunna komma med eftersom hon är ganska mycket ensam när vi båda jobbar. 

Nu kvällsmat!

Lördag och långpass

Idag tog jag med sötisarna på bilden ovan och drog iväg på långpass.Ökade lite från förra veckan och sprang 20 kilometer. Idag var en sån dag då kilometerna bara rann iväg och klockan hela tiden pipade och berättade att ännu en kilometer var förbi. Skulle ha kunnat fortsätta hur långt som helst kändes det som! Avslutade med 2 kilometer fartökning och landade på 20 kilometer i 05:10min/km. Igår sprang jag 8 kilometer och styrketränade och imorgon blir det ett lugnt återhämtande pass och sen är ännu en träningsvecka förbi. Någon annan än jag som tycker att veckorna går förbi alltför snabbt just nu?

Just nu skulle jag inte tacka nej till lite snö. Börjar nämligen vara trött på att Candy är svart efter varje träningspass. Duschar henne varje dag men hon blir aldrig renare än ljusgrå...

Från morgonlöpare till kvällslöpare!

Så länge jag kan minnas har jag varit en morgonmänniska. Är som mest effektiv på morgonen/förmiddagen och har sällan svårt att stiga upp när klockan ringer. På mitt förra jobb började jag oftast kl.10 och började de flesta av mina morgnar med löpning! Var länge helt övertygad om att jag ALDRIG skulle klara mig utan morgonträning. Men så bytte jag jobb...

Och nu har jag inte sprungit på morgonen på väldigt länge! Stiger fortfarande upp så tidigt att jag nog skulle hinna springa även om jag börjar 8 men istället har det blivit väldigt långa och mysiga frukoststunder. Det innebär ju förstås att jag måste springa på eftermiddagen/kvällen efter jobbet istället vilket jag förut tyckte att var väldigt jobbigt. Men nu börjar jag bli van med att ta mig ut på kvällen och njuter faktiskt av det också. Benen är nog lite piggare på kvällen än på morgonen utan frukost och det är skönt att springa fast det är mörkt och soffan lockar. Jag har helt klart gått från morgonlöpare till kvällslöpare! 

Igår blev det en powernap efter jobbet före en löptur på 12 kilometer i lugnt tempo. Candy var med både på powernapen och löpningen!