Vårens första tusingar

Jag har i allmänhet rätt lätt att veta vad jag kan och inte kan men när det kommer till intervaller i löpningen så är jag ofta helt ute och cyklar. Jag tror alltid att jag är mycket långsammare än vad jag är. Exempel:

Jag och pappa sitter i bilen på måndag och pratar om det intervallpass (6x1km) vi ska springa på onsdag:

Pappa: Vad tänkte du hålla för fart då?

Jag: Jag vet inte riktigt, men 04:40min/km

Pappa: Nej nog kan du springa mycket snabbare nog

Jag: Nå kanske jag kan komma ner till 04:30min/km men snabbare än det går inte...

Igår var det då dags för intervallerna och efter uppvärmning och lite rörlighet körde vi igång, 6 stycken tusingar (alltså 1km) med 2 minuter ståvila mellan varje. Som sagt så trodde jag att jag möjligen skulle klara av att hålla 04:30min/km så gissa om jag blev förvånad när första gick på 04:13min/km! Och andra på 04:02min/km... Trodde knappt mina ögon, inte kan ju jag springa i det här tempot?

Men det kan jag och det borde jag lära mig att tro på också. Om jag skulle lära mig att tro på mig själv lite mera inför tuffa pass så skulle jag säkert också klara av att utmana mig själv mera också. Det har hänt alltför ofta att jag kommer hem efter ett intervallpass med känslan av att jag inte gav allt. 

Men igår kämpade jag ända till slut och de fyra sista intervallerna gick på 04:06, 04:08, 04:10 och 04:10. Är supernöjd över passet, jag har nämligen aldrig sprungit tusingar så här snabbt tidigare och det är härligt att märka att det finns lite snabbhet gömt i benen!