Idag hade jag och brorsan för att springa ett pass tillsammans på förmiddagen och jag trodde vi skulle springa ett lugnt och skönt distanspass. Men direkt från start så verkade det som om brorsan hade eld under tossorna och han flög iväg. Jag hade mera sirap än eld under min skor och flåsade för det mesta 20 meter bakom.
Hade en riktig skitlöpardag idag och det fanns noll kraft i benen. Extra surt kändes det när Staffan sprang hur lätt som helst.
Vi sprang 14 kilometer och även om medeltempot inte var snabbare än 05:04min/km, alltså ett tempo som borde vara helt bekvämt, så ville jag mest lägga mig i diket och sura en stund! Skulle jag inte ha haft bra sällskap skulle jag definitivt ha joggat i mycket lugnare tempo eller vänt om hemåt...
Satt en lång stund nere vid vattnet efter träningen och svalkade benen och Candys tassar. Bara att fokusera framåt eftersom det för det mesta kommer ett lätt och härligt pass efter ett sån här skitpass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar