Joroinen del 2 - cyklingen

Cyklingen i Joroinen börjar med en brant backe som man måste gå uppför före man får hoppa på cykeln. Många springer uppför men jag tar det ganska lugnt här, har varit så nervös för cyklingen att jag inte vill trycka upp pulsen direkt genom att springa uppförs med cykeln.

Framme vid cykeln, eliten hade sina cyklar nära min så när jag kom upp ur vattnet var det redan ganska tomt runt min plats. 

Uppförsbacken fram till platsen där man fick hoppa på cykeln. Foto: Timo Kananoja

Jag hade jätte svårt att veta hur jag skulle lägga upp cyklingen. För det första så hade jag cyklat 90 kilometer bara en gång tidigare och för det andra så har jag aldrig sprungit mera än 5 kilometer efter ett cykelpass. Så att veta hur mycket jag skulle kunna trycka på i cyklingen utan att ta helt slut på löpningen var svårt.

Siktade in mig på att hålla 28km/h och sedan var det bara att börja trampa. Tog dagens första gel ganska snabbt efter att ha hoppat på cykeln och sedan tog jag en gel var 20:e minut, drack en klunk sportdryck var 10:e minut och en klunk vatten ofta. 

Ganska snabbt så märkte jag att medelhastigheten steg och steg och jag vågade börja hoppas på en bättre tid. Hade en så fin känsla i benen och tiden gick så fort! Cykelbanan gick som ett T, med tre vändpunkter och det gjorde att det hela tiden cyklade förbi någon och hela tiden kom någon emot. Jag älskar att titta på fina cyklar och det var en anledning till att tiden gick så fort, varje gång någon kom förbi så kollade jag in cykeln och tävlingskläderna. Hade så roligt på cykeln och njöt verkligen. Banan är ganska backig (åtminstone i Österbottniska mått mätt) men inte helst det störde, tvärtom var det bara kul eftersom många uppförsbackar också innebär många nerförsbackar. 

Efter andra vändpunkten (någon gång efter 40km tror jag) så märkte jag att medelhastigheten ännu bara ökade och ökade och låg hela tiden runt 31km/h. Trodde knappt mina ögon och det här gav mig så mycket positiv energi! 

Vägen tillbaka gick om möjligt ännu fortare och jag fortsatte att mata kroppen med energi genom geler och sportdryck och energinivån hålls jämn hela tiden. Hälsar tillbaka på publiken när de hejar och det ger energi åt huvudet. Pratar nu och då med mig själv om hur bra det går och får flera lyckorus under cyklingen. Känner mig så stark! Om någon tjej cyklar förbi så viskar jag "jag tar dig på löpningen". För även om cyklingen gick bättre än jag någonsin trott så vet jag att löpningen är min starkaste sida och jag längtar till att få snöra på mig löpskorna. 

Snart är det bara några kilometer kvar och jag växlar ner lite för att rulla ut benen före löpningen. 90 kilometer cykling är snart över och jag kunde inte vara mer nöjd! Kommer fram till växlingsområdet och äntligen ska jag få springa! Ser att min totaltid kommer att bli mycket bättre än vad jag vågat hoppas på bara kroppen håller på löpningen! Lycka!!

Sluttiden på cyklingen blev 02:56:37 och efter cyklingen var jag 25:e dam i min åldersklass.