Joroinen del 3 - löpningen

Så var det äntligen dags för löpningen! Kvällen före trodde jag aldrig att jag skulle komma ända hit för jag trodde jag skulle lämna vid vägrenen med punka under cyklingen så ni kan inte tro hur glad jag var när jag lämnade in cykeln och fick byta skor! 

Hoppade av cykeln och sprang in i idrottshallen där T2-påsarna fanns. Av med hjälm, glasögon och cykelskor, på med löpskorna och så en gel med i handen. Var ganska kissnödig vid det här laget men hittade inga bajamajor. Frågade av en funktionär att första bajamajan fanns några hundra meter in på löpbanan. Löpbanan bestod av tre varv á 7 kilometer och gick både på asfalt och inne i skogen på en spånbana. Jag gillar när man springer samma bana flera varv så det här passade mig perfekt!

Genast utanför växlingen stod massor med publik och hejade och det gav förstås massor med energi direkt från början! Dessutom pinnade benen på riktigt bra och jag höll ca. 04:40min/km på de första kilometerna och bara njöt av stämningen och av att få springa. Efter ca. 1 kilometer och en lång uppförsbacke hörde jag Robbe heja och det gav ännu mera energi. Ropade åt honom hur kul det var att springa och fortsatte. Kilometer för kilometer, det här kan jag och nu ska jag njuta. 

Det blev riktigt, riktigt varmt under löpningen och förutom att dricka vatten vid varje station så tog jag också ett glas som jag hällde över mig varje gång. Dessutom fick man blöta tvättsvampar vid en station och så fanns det två ställen där publiken stod med vattenslangar. Så skönt med kallt vatten när hela kroppen börjar vara trött och utan det här tror jag att löpningen skulle ha varit mycket, mycket tyngre. 

Första varvet gick snabbt och snart var jag framme vid varvning. Mitt enda problem var att jag fortfarande var ordentligt kissnödig men ändå ville jag inte"slösa" bort tid på ett bajamajabesök, även om jag var osäker på om jag skulle klara mig i mål. Andra gången jag såg Robbe så ropade jag åt honom att det känns så bra men att jag var så kissnödig. Fick till svar "håll dig till mål" och så fick det också bli. Skulle ändå bara ha grämt mig över att ha fått några minuter extra på springtiden...

Andra varvet gick nästan lika snabbt som första varvet och nu var det bara ett varv kvar! Koncentrerade mig på en tjej i gången och sprang om direkt jag hade chansen. Kände mig stark ännu och det fanns kraft kvar i benen.Hade ju hoppats på att löpningen skulle vara min starkaste gren och det var det också, sprang om både damer och herrar och i löpningen var jag 7:e dam i min startgrupp istället för 25:e som i cyklingen och simningen.

Ca. 2 kilometer före mål fanns det en lång och jobbig uppförsbacke och det här var egentligen enda gången löpningen kändes tung. Speciellt under sista varvet fick jag kämpa med både kropp och huvud för att inte börja gå. Visste att jag hade chans att springa 21,1km på 1h45min men då kunde jag inte börja gå. Kämpa, kämpa!! Försökte tänka på det som jag tjatar om åt min löpargrupper; fram med höften och upp med blicken!

Kom mig uppför backen och sedan var det bara att släppa loss. Sprang förbi en man och ropade "nu far vi, bara 800m kvar till mål!"Han hakade på och vi ökade takten hela vägen fram till mål. Sista hundra meterna var helt fantastiska! Hörde Robbe och Staffan heja, publiken jublade och jag visste att jag snart skulle ha klarat av min första halv ironmantävling och dessutom på en tid som jag inte trott att var möjlig! Min tid på löpningen blev 01:45:07 och hela tävlingen, inklusive byten, blev 05:31:51 och det innebar en 14:e plats i min åldersgrupp! Så otroligt nöjd med tiden!!

I mål!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fick en medalj kring halsen och hämtade en Finishertröja. Fullt med triathleter omkring mig och jag kunde inte sluta le! Allt klaffade verkligen under den här dagen, simningen kändes bra, jag fick inte punka, uppladdningen funkade, energin räckte hela vägen och på löpningen kände jag mig ostoppbar! 

Hittade Robbe och brorsan utanför Finishertältet och det var så roligt att dela den här upplevelsen och resan med dem. Såg brorsan ett par gånger under cyklingen och ropade åt varann och jag blir alltid lika peppad då sambon hejar på mig under en tävling! Guld värt att ha med dem båda två (även om jag var arg kvällen före när de inte ville starta mot tävlingen lika tidigt som jag på tävlingsmorgonen, hehe)!

Hämtade ut våra ombytespåsar och cykeln och konstaterade än en gång hur bra allt funkade även om det är ett stort evenemang. En av de roligaste dagarna av mitt liv började vara över och jag är så glad att jag vågade ta mig an den här utmaningen! Tack Joroinen och Finntriathlon, vi kommer absolut att ses igen!