Vårens längsta cykeltur

Ledig dag kommer att betyda långpass i någon form nu ändå fram till Joroinen och halv ironman och igår körde jag vårens hittills längsta cykelpass. Faktiskt så minns jag inte att jag skulle ha cyklat över 70 kilometer ensam tidigare. På mina längsta pass förut har jag alltid haft sällskap av Eva eller Cessi. 

Hade bestämt mig för minst 70 kilometer och efter 73 kilometer var jag hemma igen. Det var allt från rak motvind till härlig medvind och så lite sidovind där emellan och tempot varierade där efter. Kände mig så stark när jag kunde trampa i många kilometer i över 30km/h men så sen kom motvinden igen och tog ner tempot. 

Tog en liten paus halvvägs och fyllde på med lite energi i form av en energidricka från Nutramino som jag fått vid en produktvisning på jobbet. Jag har aldrig varit något fan av energidrickor men den här var faktiskt helt ok och energin räckte hela vägen hem. 

Jag njöt verkligen av att cykla igår, till och med då motvinden var som värst och nu känner jag mig lite säkrare på att jag kommer att klara 90 kilometer själv under tävlingen sen! Har drömt mardrömmar de senaste nätterna om ur jag kommer sist i alla tre grenar/inte klarar av loppet så det märks att jag börjar vara nervös! Det här är nog så långt utanför min bekvämlighetszon och jag varierar mellan att längta till tävlingsdagen och mellan att inte alls vilja vara med. Nu är det bara 35 dagar kvar!