Före tävlingen: Kände mig riktigt lugn kvällen före tävlingen, inga tävlingsnerver i sikte och enda jag ville var att få tävla och ha kul. Sov ovanligt gott inför en tävling men samtidigt som jag vaknade på tävlingsdagen så vaknade också fjärilarna i magen!
Packade det sista på lördag morgon och ca.8.15 träffades jag och Cessi för att cykla till tävlingsplatsen. Så kul med en tävling på hemmaplan då det bara tar några minuter att ta sig till starten!
Sommaren har ju kommit lite senare än vanligt i år och det var fantastiskt fint väder igår och solen lyste direkt från morgonen. Det var ganska mycket människor på plats redan när vi kom och jag konstaterade att jag älskar stämningen före en tävling! Nervositeten, taggade medtävlande och tävlingsnerver!
Vi valde en plats åt cyklarna, lade ut våra grejer inför bytena, gick på tävlingsinfo, pumpade däcken, fyllde på vattenflaskorna, klädde på oss våtdräkten och sen var det så småningom dags att gå ner till vattnet där starten skulle gå.
För första gången på en tävling så simmade jag en kort uppvärmning före start. Vattnet kändes varmt och skönt och här och nu pirrade det nog riktigt ordentligt i magen!! Stranden började fyllas av människor, både tävlande och en hel del publik. Jag spanade efter mamma och pappa som jag visste att skulle komma och heja och bara några minuter före start hörde jag mamma som hejade. Känns alltid lika bra!
Damerna hade gula simmössor och herrarna gröna. Alla tävlande i sprintklassen startade samtidigt vilket innebar att det var 150 människor som startade på samma gång. För att undvika trängsel så fick man starta från vattnet nära stranden eller sen från stranden. Jag och Cessi ställde oss i vattenbrynet och fick nog riktigt bra startplatser.
Simningen. Efter vad som kändes som några riktigt långa minuter så gick starten och vi var äntligen igång! Genast från start kändes simningen ganska kaotisk och jag hade svårt att hitta ett bra tempo. Det var ben och armar överallt och jag fick riktigt anstränga mig för att inte få panik. Simmade tarzansim (crawl med huvudet uppe) ganska länge innan jag kunde börja slappna av och hitta eget utrymme att simma på. Egentligen var det först på tillbakavägen, alltså efter 200 meter, som det började kännas bra och som jag hade rum att simma utan att behöva akta mig så mycket för andra.
Simtid 9:12.
Byte 1. Var tredje dam efter simningen men som vanligt var jag så långsam på bytet att flera hann upp på cykeln före mig. Jag måste verkligen jobba på bytena! Igår tänkte jag glömma bort att ta på mig chipet igen efter att jag tagit av det för att få bort våtdräkten. Som tur påminde min gymppalärare från högstadiet mig från sidan, tack Mika!
Cyklingen. Upp och iväg! Jag tycker alltid det är skönt att komma iväg på cykeln efter simningen. På cykeln får jag köra mitt eget race och behöver inte vara rädd att få sparkar av andra så som under simningen. Den sträcka som vi cyklade igår är välbekant sen tidigare och jag njöt av cykla på hemmaplan! Visste att min bror, hans fru och Leo skulle heja på mig efter några kilometer och det var mitt första delmål. Hörde hur de hejade och det gav som vanligt energi att få hejarop av bekanta ansikten! Efter cirka halva sträckan så kom cykelbanans enda riktiga backe men det är också en riktig mördarbacke. Växlade ner och trampade på, hörde någon som hejade från toppen och det var Robbes mamma och pappa. Ännu mer energi in i kroppen, tack för det!
Efter den branta uppförsbacken kommer ju förstås en lika brant nedförsbacke och nedförsbacken avslutas dessutom med en korsning där vi skulle svänga till vänster. Jag kände mig lite osäker i backen och vågade inte helst ligga ner i aeroställning utan satt istället och bromsade lite... Klarade mig genom både backe och sväng utan problem och sedan kunde jag slappna av igen.
Tog en gel vid 15 kilometer och sedan var det bara att trampa vidare mot mål! Cyklingen kändes bra igår även om den inte gick super fort. Ska bygga starkare cykelben till nästa sommar!!
Cykeltid 36:23, 30,4km/h
Byte 2. Att byta om från cykel till löp gick förstås snabbare än sim-cykel bytet men också här var jag nog lite onödigt långsam. På längre tävlingar gör det ju inte lika mycket men under sprinttävling så är det viktiga sekunder som jag slösar bort!
Löpningen. Äntligen skulle jag få springa!
Sprang iväg som femte dam efter cyklingen och där och då bestämde jag mig för att jag skulle ha en pallplats. Jag vet ju att jag är stark i löpningen och steget kändes dessutom lätt direkt från start! Hann ganska snabbt om den dam som låg närmast mig och jag njöt av springa! Det var varmt och skönt och massor av triathleter på banan och feelisen var på topp! Highfivade med Cessi när vi möttes och hällde ett glas vatten över mig vid varje vätskestation för att inte få för varmt.
Märkte hur jag kom närmare och närmare ännu en dam framför mig och kunde så småningom springa om. Nu var tredje platsen min och den tänkte jag inte släppa ifrån mig! Många som hejade längs med banan och det var så kul!
Hade inte en enda dipp under löpningen. Tvärtom så kändes det nästan bättre och bättre hela vägen! Under förra triathlontävlingen så fick jag ordentligt håll under löpningen men det slapp jag igår. Löpbanan gick längs strandpromenaden där jag springer i princip alla mina träningspass och det gjorde att det kändes så lätt mentalt. Känner varje sväng och visste precis hur långt jag hade kvar till mål. Sista biten gick på en liten skogsstig och sedan fick jag gå i mål med en toppen känsla i hela kroppen! Hög på triathlonendorfiner!
Löptid 23:19, 04:31min/km
Gjorde min bästa löp-under-triathlon-tid igår och gick i mål som tredje dam av 49 damer. Så supernöjd med både tid och placering!
Tack Sun City Triathlon och Wasa Triathlon för en underbar triathlondag, vi ses nästa år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar