Första advent

Idag var det dags för veckans långpass och jag sprang 20 kilometer. Under december kommer jag att öka på längden på mina långpass och jag planerar att få in ett pass på 30 kilometer före månaden är över. Men idag räckte det bra med 20 kilometer. 

Planen för idag var att hela passet skulle bli progressivt med fartökning var femte kilometer. Ställde in min kära Suunto på autolap på 5 kilometer och sen sprang jag iväg. Började lugnt och stilla på 05:40min/km. Andra femkilometern gick på 05:17min/km och medeltempot på de två sista blev 05:10min/km och 04:54min/km. Det roliga idag var att löpkänslan kändes bättre och bättre vartefter farten ökade och mest bekväm kändes den näst sista femkilometern. Vet inte om det beror på att jag håller en bättre löpstil när jag ökar tempot men det känns i alla fall mer naturligt med lite högre tempo och det är ju bara positivt förstås! 

Gick all in på färger idag och plockade fram de mest färgglada löpkläder jag äger. 

Något annat som jag går all in på just nu är ljus i alla former. Det är ju ändå något av det mysigaste med dessa mörka kvällar! Idag plockade jag ihop en egen adventsljusstake och med lite granris runtomkring tror jag att den kommer att bli riktigt fin! 

Löpning hjälper mot det mesta.

Att löpning hjälper mot dåligt humör är i alla fall sant för min del och ofta hjälper löpningen också om jag är ledsen av någon anledning. Det finns många problem som jag har bearbetat under mina löpturer och det är något som jag verkligen har saknat under de perioder jag inte har kunnat springa. Visst höjer andra träningsformer också på humöret men för mig fungerar löpning bäst. 

Var uppe tidigt idag och sprang 10,5 kilometer i ett mörkt Vasa. Fick tid att tänka och förstås gick mesta tiden åt till att tänka på Chip. Fattar verkligen inte att jag inte ska få klappa hans fina päls igen. Men löpningen gav mig i åtminstone lite mera energi och kraft och det var precis vad jag behövde inför arbetsdagen eftersom det var julöppning i stan och butiken var fylld med julklappsshoppare. 

Candy var förstås också med på löpturen och som vanligt var hennes mage och tassar kolsvarta efter passet. Det är också en anledning till varför det gärna skulle få komma snö, nu blir det ett varv i duschen för Candy efter varje promenad/löprunda vi tar. 

Själva löpningen gick fint. Först 10 kilometer riktigt lugnt på låg puls och sedan 10,5 kilometer med lite mer fart i benen! 

Happiness is having a puppy

Igår när jag kom hem från jobbet så var det meningen att jag skulle mötas av två hundar i dörröppningen. Candy förstås och så skulle Chip också komma emot mig för det var tänkt att han skulle bos hos oss över helgen. Men så blev det inte utan istället blev jag tvungen att direkt efter morgonsimningen cykla hem till mina föräldrar och ta farväl av en del av mitt hjärta. 

Chip kom hem till oss när jag var 12 år gammal och sedan dess har han funnits där. Han var aldrig hunden som krävde massor med uppmärksamhet utan han var nöjd så länge han fick va med. Han tyckte inte alls om stängda dörrar utan ville ha koll på hela sin "flock" och hoppade och skällde av glädje då vi var flera av familjen som gick ut och gå med honom. Han hade de vackraste ögonen jag sett på en hund och långa svarta örhängen. 

Vi växte upp tillsammans han och jag och även om han kanske inte var den lättaste hunden för en 12 åring så var han min. Min egen hundvalp och jag minns hur lycklig jag var den dagen han flyttade hem till oss. Vi lekte, vi lydnadstränade, vi smygåt godis tillsammans och vi for runt i Finland på utställningar. Vet fortfarande inte vem av oss som blev gladare över de priser vi vann på tävlingarna och jag kommer aldrig att glömma hur Chip alltid hoppade upp med framtassarna på prisbordet för att kika på de priser vi skulle få.

I 14 år fanns du vid vår sida och att säga hejdå igår var hundra gånger svårare än jag någonsin kunde föreställa mig. Men nu har du inte ont längre och det är det enda som tröstar mig. Vila i frid älskade kompis!

Sirap

Idag kom löprundan som jag nästan har gått och väntat på. Efter många lätta rundor så brukar det oftast komma en seg en och den kom idag. Sprang 10,5 kilometer före frukost idag och jag var allt annat än snabb idag. Hade riktiga sirapsben! Som tur så hade jag inte heller bråttom någonstans så det fick helt enkelt gå så lugnt som det ville.  

När jag kom hem konstaterade jag att det var dags för ett par nya Adidas Adios. Höger skon sprack för en tid sedan och nu blir hålet större för varje löprundan. Just det att tyget ovanpå går sönder är det enda som jag tycker är negativt med denna sko (har redan nött ut två par). Men jag älskar passformen, löpkänslan och utseendet på dem så nu är ett nytt par på väg hem till mig! 

Högst uppe på önskelistan just nu...

... SNÖ! Jag är så trött på novembermörkret och jag känner hur mörkret gör det svårare och svårare att hållas vaken. Skulle lätt kunna somna direkt jag kommer hem från jobbet. Laddar med extra d-vitamin varje dag och försöker vara ute åtminstone en liten stund under lunchpausen. Men jag längtar ändå varje dag efter en ordentlig vinter med massa snö, minusgrader och gärna en strålande sol som grädde på moset!

'

Påverkas du av mörkret som vi lever i just nu?

Från dåligt till bra

Onsdag idag och det betyder ju nu för tiden simträning. Mötte Eva i simhallen och hoppade i bassängen och kände mig som en heffaklump plötsligt? Fick ingen ordning alls på tekniken under de första längderna och allt kändes bara FEL. Kroppen och hjärnan hade nog inte vaknat ännu. 

Men efter några längder och när vi började med teknikträningen så blev det lite bättre. Lite tips av Eva och det började kännas ännu bättre. Efter tekniken körde vi snabbhet i form av 3 x 4 x 50m + 4 x 25m och det kändes bra! Tänkte på att lägga i handen med långfingret först och inte med tummen som det ofta blir för mig och på att greppa vattnet ordentligt och trycka på ända tills armen lyfts upp ur vattnet igen. Mycket att tänka på och då glömmer jag oftast någonting ändå men det finns inget annat alternativ än att kämpa på! Jag ska bli en bättre simmare! 

Raska Fötter

Igår hade vi terminavslutning med Raska Fötter och nu blir det en två månaders julpaus före kursen drar igång igen i januari. Som avslutningspass hade jag planerat in några stafetter där löpning blandades med styrkeövningar och jag tror att det brände ganska ordentligt i de flestas framlår före vi var klara. 

Det har varit en väldigt rolig höst med Raska Fötter gänget och jag är så glad över att jag får dra den här kursen. Deltagarna ger mig massor med inspiration och löparglädje och det är roligt att se hur de utvecklas under kursen och vågar och kan springa både snabbare och längre! 

Efter stretchningen fick jag en så fin gåva att jag nästan fick tårar i ögonen! 

26 januari börjar kursens vårtermin och om det finns någon som vill komma med så går det hur bra som helst även om man inte har varit med under hösten! Mera information om kursen finns här.